Mini Rodini panther onepiece

 
I fredags, som för att fira att jag gick in i vecka 31 och vi numera bara har 9 veckor kvar till beräknad BF - hade P köpt världens tuffaste onepiece från Mini Rodini. Den här lilla tjejen kommer att bli bortskämd.. Det är alldeles för roligt att köpa babykläder för att hålla emot.

Gravidfrågor

När fick du reda på att du var gravid?
I december månad, minns inte exakt när. Allt gick så fort under den perioden så det är en enda stor röra för mig. Tror att jag har det nerskrivet nånstans.

Hur reagerade du/ni när graviditetstestet var positivt?
Jag fick en chock. Vi fick en chock. Är ju ett rätt stort beslut att fatta, om man ska behålla eller inte. Och eftersom vi valde att behålla blir man ju medveten om att hela livet kommer att vändas upp och ner.

Hur långt gången var du när du förstod att du var gravid?
Någonstans mellan vecka 14-16, så ja, jag var väldigt långt gången.

Är du tillsammans med barnets pappa?
Ja, och löjligt kär.


När gjorde ni ultraljud?
RUL gjorde vi den 25 januari 2013 och veckan innan det hade jag varit inne på ultraljud för att se hur långt gången jag var (var då i vecka 19, 18+6).



Tog ni reda på könet?
Ja, det var något vi ville göra. Alla resonerar olika kring att veta könet innan, men vi valde att ta reda på det. Och hade turen att det gick att se väldigt tydligt.

Vad trodde ni att barnet var för kön innan ni tog reda på det?
Eftersom att vi mer eller mindre kastades in i det hela hann vi inte fundera så mycket på vad vi trodde skulle finnas i min mage. Vi hade någon svag känsla av att det var en flicka (eller snarare så ville P väldigt gärna ha en) och det var ju rätt.

Har ni bestämt vad barnet ska heta?
Ja, förnamn, mellannamn och efternamn är klara. Det blir en Tuva-Li!

Är du rädd/orolig för något?
Jag känner mig ovanligt lugn inför det mesta. Nästan så att jag undrar om det är något fel på mig då jag alltid jagar upp mig väldigt mycket över allt. Just nu är väl den största oron jag har att hon ska komma alldeles för tidigt eller inte må bra där inne i magen. Föräldraskapet är jag inte så rädd för, jag tror att jag och Peter kommer att klara det galant.


Har du haft en svår graviditet hittills?
Inte alls! Har alltid skämtat om att jag kommer ha en jobbig graviditet då allt dåligt som kan drabba någon oftast drabbar mig. Trodde jag skulle bli illamående, kräkas en hel del, ha ont, bli groteskt stor, få extrem foglossning och så vidare men nej. Ibland ska väl även jag ha tur, tydligen! Dock börjar jag få problem med revbenen.

Har du mått illa?
Nej! Har känt av svagt illamående någon gång, men inte något märkbart. Inte så där som man hört att vissa gjort! Och jag har inte kräkts en enda gång.

Har du eller har du haft några cravings?
Gurka, körsbärstomater och röda vindruvor (helst doppade i vaniljkesella) är cravings jag haft i olika perioder. Numera är det apelsinjuice + att jag vill ha mycket majs i all sallad jag äter. Och då är jag vanligtvis inte speciellt förtjust i majs.



När kände du första sparkarna?
I vecka 17 tror jag att det var! Var alltså innan jag var medveten om hur långt gången jag var och trodde då alltså inte att det var sparkar. Vilket det senare visade det sig att det var.

Bästa graviditetsminne hittills?
RUL. Då fattade vi liksom att det var på riktigt. Då fick vi "se" henne och allt kändes så mycket mer verkligt.

Hur mycket har du gått upp i vikt?
Vet inte riktigt, då jag inte vägde mig senast hos BM. Och dessutom har jag ingen direkt startvikt eftersom jag vägde in mig för första gången i vecka 20. Men vi beräknade ungefär 7 kilo senast jag vägde mig så skulle nog plussa på några extra kilon på det..


Var eller är du känslig?
Jag är känslig som person. Näst intill överkänslig och det har verkligen blivit 100 gånger värre under graviditeten. Jag har extremt lätt till tårar och blir ledsen och upprörd för väldigt små saker.

Hur många barn vill du/ni ha?
Tidigare har jag sagt att får jag någon gång barn så vill jag bara ha ett. Och den känslan sitter faktiskt fortfarande i. Sen kan jag tänka mig att man kanske vill ha ett till, men som det känns just nu har jag inget emot att vara jag, Peter och Tuvisen.

Har du fått några bristningar?
Olyckligtvis, ja. Lyckligtvis inte på magen! Men mina bröst har drabbats och gjorde det i samband med att jag fick reda på graviditeten så jag hade inte varit speciellt noga med att smörja in mig innan dess..

Är du nervös inför förlossningen?
Inte det minsta faktiskt. Hon måste ju liksom ut och jag kan inte göra så mycket åt saken. Jag förstår ju att det kommer göra ont och vara en ren jävla pina men jag anser inte att det är något att stressa upp sig över NU. Däremot är jag lite nojig inför att eventuellt spricka..

The name of our baby

 
Jag har svårt att hålla tyst om saker när de redan är bestämda. Och efter att jag och P gick ut från Södertälje sjukhus efter RUL-besöket, när vi visste att det var en flicka vi skulle få, tittade vi bara på varandra och sa: det blir en Tuva-Li, va? Redan innan jag blev gravid hade vi haft namndiskussioner mest på skoj och då fastnat båda två för just det namnet. Och sedan den 25 januari har knodden i min mage inofficiellt fått heta Tuva-Li. Eftersom att det numera är så inpräntat i våra huvuden att det är det hon heter (om hon inte mot all förmodan tittar ut och är en pojke) så känner vi numer att vi kan gå ut med det också. Herregud, vad efterlängtad hon är. Lilla Tuvisen. Må dessa 71 dagar gå snabbt.

Bokat in föräldrakurser

Senast vi var hos barnmorskan bokade vi in oss på fyra föräldrakurser under april-maj. Så fyra veckor i rad ska jag och P på förlossningsförberedelse. Jag tycker att det ska bli sjukt intressant och spännande för det finns mycket jag inte har någon som helst aning om. Det är vid dessa tillfällen jag är extra glad över att vi valde att gå till en privat BM. Då jag tycker att allting känns så intimt och trevligt hos Carina. Gissar på att jag kommer att vara yngsta mamman i gruppen - men man vet ju aldrig! Vore roligt om det var någon annan där som är lite yngre. Har otroligt mycket planerat i april så den månaden lär ju bara springa förbi, och efter det kan man verkligen börja räkna ner dagarna.. Idag har redan 70% av min graviditet passerat!

Zara Mini

 
Förutom Mini Rodini och Newbie är Zara Mini även en favorit. Titta bara på kläderna ovan! Är de inte hur söta som helst? Har kommit fram till vilken färg jag inte gillar på babykläder. Och det är rött. Kan tycka att andra bebisar är hur fina som helst i rött men jag själv ratar näst intill allt i den färgen. De bleka, ljusa färgerna (och leo-mönster!!) är det jag fastnat för som mest.

Ny bild på magen

 
Igår gick jag in i vecka 28 och idag, när bilden är tagen är det alltså 28 (27+1). Min mage växer rätt rejält just nu, men det är väl inte så konstigt. För 6 veckor sedan hade jag i princip ingen mage alls så har väntat på att detta ska hända. Dock är den fortfarande inte jättestor så jag ska verkligen inte klaga. Och jag har ju endast 89 dagar kvar till BF. Sen har vi vår lilla tjej här. Får se hur lång tid det tar innan jag går ut med namnet. Vi har ett favoritnamn som vi verkligen vill att hon ska ha - men jag tvekar om man bör säga det högt innan?

För övrigt slapp jag väga mig senast! Carina nämnde inget om det och då höll jag också tyst..

Att väga sig

 
Veckorna går så otroligt fort numera. Jag trodde att tiden fram till BF skulle går hur segt som helst men nu är det endast 3 månader kvar! Har tid hos barnmorskan idag. Tycker så fruktansvärt mycket om Carina som vi går hos (för ja, vi går faktiskt dit båda två på varje besök). Men det finns en sak jag inte alls tycker är kul. Och det är att väga mig. Herregud, vad jobbigt det är! Jag har redan spräckt en gräns jag aldrig varit över: vilket är 60 kg och jag vet att jag så småningom även kommer att ha tickat över 70 kg. Jag är fullt medveten om att jag går upp dessa kilon av en naturlig anledning men jag vill inte gå upp över 15 kg.. de ska ju bort sen också. Lyckligtvis varken känner jag mig större eller ser så ut och då ska man väl egentligen vara nöjd!
 
Blev bortskämd igår med att ha min babe hemma från jobbet så det var väldigt tomt att vakna upp ensam idag. Däremot kommer en hostig lillasyster hit som fick stanna hemma från dagis - så den där ensamkänslan håller nog inte i sig speciellt länge till.

Tuffaste babykläderna

 
Jag är extremt kräsen när det kommer till babykläder. Newbie är storfavoriten, men utöver det har jag inte hittat så mycket jag fastnat för. Därför har jag inte handlat några överdrivna mängder vid det här laget. Däremot finns det ett märke som säljer jättefina baby- och barnkläder som jag fastnat lite extra för. Och det är Mini Rodini. Har förälskat mig totalt i allt därifrån och tippar på att det kommer hänga med vår tjej länge! Tuffare än så här tycker inte jag att det blir.

Klagande gravida kvinnor

Igår gick jag in i vecka 27 och idag är det alltså 27 (26+1). 96 dagar kvar till BF. Jag tycker fortfarande inte att graviditeten är så jobbig. Hör så många som lider av både det ena och det andra men jag verkar än så länge ha blivit förskonad från det mesta!
 
I torsdags såg jag för första gången hennes rörelser på utsidan av magen och igår kväll lyckades även Peter få se. Otroligt häftig känsla. Att känna det på insidan är en helt annan sak än när man faktiskt ser det med egna ögon. Jag tycker det mesta med graviditeten är häftigt. Eller sjukt. Och det är också så jag vill att det ska kännas!  Jag tror att det är anledningen till att jag inte klagar så mycket. Visst, foglossning eller hemska krämpor ska man få vara öppen med men vissa klagar verkligen över allt.
 
Det är jobbigt att vara gravid, men det är också roligt. Och många jag läser om verkar fokusera på allt det dåliga och nästan lida av "tyck-synd-om-mig"-komplex. Med tanke på att jag antar att graviditeten bara är en fis i rymden i jämförelse med vad föräldraskapet innebär undrar jag om de kommer klaga dubbelt så mycket då?
 
 
Skruttans säng får fungera som förvaring än så länge

Jag älskar att vara gravid

Bild tagen vecka 26 (25+3)
 
5 saker jag älskar med att vara gravid:
 
1. Känslan när hon rör sig eller sparkar. Den är helt obeskrivlig, men en fin påminnelse om att jag har ett liv i magen. En liten tjej som faktiskt växer och har det bra där inne.
 
2. Att jag klär i magen! Jag känner mig visserligen stor och ännu värre - ibland svullen. Men jag tycker att min mage är fin och det är kul att se hur den växer. Dessutom är den mysig att klappa på och jag kommer ofta på mig själv med att gå och massera magen när jag är någonstans.
 
3. Tankarna som snurrar i huvudet kring att jag snart ska få bilda en alldeles egen familj. Hur häftigt är inte det? Att jag och P ska få en dotter som binder oss samman och gör att vi blir en familj.
 
4. Hur vissa saker blir mer okej. Jag kan numera säga att jag är trött, inte orkar etc utan att människor omkring mig undrar varför eller tycker att jag är en slöhög. Det är dock väldigt lätt att överdriva när ingen ifrågasätter..
 
5. Att jag insett nu, mer än någonsin, vad jag vill göra med mitt liv och vilka människor jag vill ha i det.

Dagen då jag nästan bajsade på mig

Många undrar när jag märkte att jag var gravid. När jag fick ett + på stickan var jag i vecka 15-16. Och hade inte alls anat att jag var gravid förrän mensen uteblev. Jag hade alltså mens, eller så kallade blödningar trots att jag var gravid! Eftersom jag varken hade mage eller känt av några symtom slog aldrig tanken mig att det kanske låg någon och växte i min mage. Nu så här i efterhand kan jag ju se att saker som hände med min kropp under de där 4 månaderna faktiskt var symtom. Men det var absolut inget jag ens funderade över då.
 
Jag har lyckligtvis sluppit illamående och jag har inte kräkts en enda gång. Däremot hade jag en otroligt orolig och dålig mage. Jag har alltid haft en känslig mage så jag hade självklart 100 förklaringar till varför jag under någon vecka i princip sket vatten. Och att jag grät mer hejdlöst än vanligt och pendlade i humör var inget jag såg som något konstigt - jag är ju både känslig och född med hett temperament. Nu, efter många timmar på Google inser jag att detta kan vara tecken på graviditet. Men jag tänkte aldrig i de banorna.
 
Andra som varit gravida har kanske upplevt att de fått springa och kräkas i tid och otid. Inte jag. Jag upplevde istället något av det värsta jag har fått genomlida under mina år.. Efter att ha ätit min favoritsallad på Fåtöljen satt jag tillsammans med Peter på tåget hem. Under tågresan börjar jag få ett fruktansvärt magknip och jag har extremt svårt att slappna av och det går knappt att andas. Efter ett tag går det här magknipet över till att det börjar bubbla något så extremt i min mage och när vi står och väntar på bussen som ska ta oss hem känner jag det värsta tänkbara: Jag är akut bajsnödig. Och jag måste bajsa. Nu.
 
Men vad ska jag göra? Biter ihop och kliver på bussen. Tänker att jag borde klara mig hem i alla fall. Så fort bussen börjar rulla inser jag att jag inte alls kommer att kunna hålla igen hela vägen hem. Och i ren panik sitter jag och fullkomligt kniper igen för att inte bajsa ner mig. Övervägde till och med att be busschauffören stanna så att jag kunde kasta mig av och sätta mig efter vägen.
 
Jag satt och knep igen samtidigt som jag försökte hålla bort tårarna hela vägen hem. Jag kan med att kräkas i en papperskorg på bussen - men jag bajsar fan inte på mig. Och efter att ha sprungit sista biten hem kan ingen ha varit lyckligare än jag när jag fick sätta mig ner på toaletten. Jag trodde på fullaste allvar att jag skulle skita på mig på en fullproppad buss. Graviditetstecken? Ja! Under den här perioden fick jag knappt behålla något jag ätit under en längre tid. Men just denna dag var det lite värre än alla andra dagar.

Magens utveckling 22-25

 
Här är min mage i vecka 22, 23, 24 och 25! Idag gick jag nämligen in i vecka 25. Mycket har hänt under de senaste veckorna och nu syns det verkligen att jag är gravid.Jag trivs med magen som den är nu, den är i bekväm storlek. Om det bara kunde bli varmare snart så man slapp bylsa på sig så mycket kläder..

Get ripped mama

Jag har sedan tidigare varit fast besluten att komma i form efter graviditeten. Men vad är det som säger att jag inte kan göra det redan nu? Visst, jag kommer att få köra en lugn start eftersom jag måste utesluta vissa grejer och jag vet ju med mig att orken och smidigheten inte riktigt finns där. Men det går ju alltid att börja någonstans - och det kommer ju att göra det så mycket lättare efter!
 
Det är av två anledningar jag vill komma i form:
 
1. Jag är trött på att känna att min kropp är lös, men jag gör ändå ingenting åt det
2. Jag vill vara en mamma som orkar (detta är faktiskt prio ett för mig)
 
Det ligger absolut inte i mitt intresse att bli ett hälsofreak, men jag vill helt enkelt orka mer! För är det något jag stör mig så mycket på så är det soffpotatis-föräldrar. Jag vill känna mig stark och energisk och träning är en stor del i det. Ska ägna kvällen åt att leta upp bra övningar etc så att jag kan lägga upp ett schema.

Vi två ska bli tre

 
Jag pausade härifrån ett tag, ville testa på en annan sida men ledsnade rätt snabbt. Jag älskar ju att pilla med designen! Och precis som jag skrev i det förra inlägget: jag är gravid! I sommar, den 13 juni beräknas min och Peters lilla tjej komma. Det här är absolut det största som hänt mig och ord räcker inte till för att förklara den enorma kärleken jag känner för det lilla livet i min mage.

Nyare inlägg
RSS 2.0