Har spenderat nästan hela dagen hemma hos mamma där vi firat min lillasyster som blev 3. Och jag har ätit upp mig för hela helgen. Får nog inte plats mer något mer i min mage. Men bebis verkar vara nöjd. När vi gick hem vid 8-tiden bestämde sig P för att gå ut och ta några öl. Jag skyndade istället hem och har nu bäddat ner mig i sängen för lite ensamtid. Herregud, känns helt sjukt att vi i framtiden ska anordna kalas en gång om året när hon fyller år! Tur att hon har en mamma som älskar att anordna saker (gärna med olika teman..).

Senast vi var hos barnmorskan bokade vi in oss på fyra föräldrakurser under april-maj. Så fyra veckor i rad ska jag och P på förlossningsförberedelse. Jag tycker att det ska bli sjukt intressant och spännande för det finns mycket jag inte har någon som helst aning om. Det är vid dessa tillfällen jag är extra glad över att vi valde att gå till en privat BM. Då jag tycker att allting känns så intimt och trevligt hos Carina. Gissar på att jag kommer att vara yngsta mamman i gruppen - men man vet ju aldrig! Vore roligt om det var någon annan där som är lite yngre. Har otroligt mycket planerat i april så den månaden lär ju bara springa förbi, och efter det kan man verkligen börja räkna ner dagarna.. Idag har redan 70% av min graviditet passerat!

Veckorna går så otroligt fort numera. Jag trodde att tiden fram till BF skulle går hur segt som helst men nu är det endast 3 månader kvar! Har tid hos barnmorskan idag. Tycker så fruktansvärt mycket om Carina som vi går hos (för ja, vi går faktiskt dit båda två på varje besök). Men det finns en sak jag inte alls tycker är kul. Och det är att väga mig. Herregud, vad jobbigt det är! Jag har redan spräckt en gräns jag aldrig varit över: vilket är 60 kg och jag vet att jag så småningom även kommer att ha tickat över 70 kg. Jag är fullt medveten om att jag går upp dessa kilon av en naturlig anledning men jag vill inte gå upp över 15 kg.. de ska ju bort sen också. Lyckligtvis varken känner jag mig större eller ser så ut och då ska man väl egentligen vara nöjd!

 

Blev bortskämd igår med att ha min babe hemma från jobbet så det var väldigt tomt att vakna upp ensam idag. Däremot kommer en hostig lillasyster hit som fick stanna hemma från dagis - så den där ensamkänslan håller nog inte i sig speciellt länge till.

Är nyss hemkommen efter ett restaurangbesök. Var ute och käkade för att fira att Evelina fyller år. Blev dock väldigt tidig hemgång för mig och P då han jobbar imorgon och jag ska upp tidigt för att stå på Cityloppisen. Har fortfarande en del kläder kvar, men det börjar verkligen minska! Mitt mål är att älska varje plagg i min garderob och bara göra mig av med allt som jag inte känner mig nöjd med.

 

Nu ska jag alldeles strax krypa ner hos min älskling som redan snarkar. Först ska jag bara förbereda ett tidsinställt inlägg som kommer under morgondagen!

Igår gick jag in i vecka 27 och idag är det alltså 27 (26+1). 96 dagar kvar till BF. Jag tycker fortfarande inte att graviditeten är så jobbig. Hör så många som lider av både det ena och det andra men jag verkar än så länge ha blivit förskonad från det mesta!

 

I torsdags såg jag för första gången hennes rörelser på utsidan av magen och igår kväll lyckades även Peter få se. Otroligt häftig känsla. Att känna det på insidan är en helt annan sak än när man faktiskt ser det med egna ögon. Jag tycker det mesta med graviditeten är häftigt. Eller sjukt. Och det är också så jag vill att det ska kännas!  Jag tror att det är anledningen till att jag inte klagar så mycket. Visst, foglossning eller hemska krämpor ska man få vara öppen med men vissa klagar verkligen över allt.

 

Det är jobbigt att vara gravid, men det är också roligt. Och många jag läser om verkar fokusera på allt det dåliga och nästan lida av "tyck-synd-om-mig"-komplex. Med tanke på att jag antar att graviditeten bara är en fis i rymden i jämförelse med vad föräldraskapet innebär undrar jag om de kommer klaga dubbelt så mycket då?

 

 

Såg att länken i ett tidigare inlägg var totalt fel: Här är bloppisen! Ska fota lite mer grejer nu, så håll utkik.

 

 

1. Känslan när hon rör sig eller sparkar. Den är helt obeskrivlig, men en fin påminnelse om att jag har ett liv i magen. En liten tjej som faktiskt växer och har det bra där inne.

 

2. Att jag klär i magen! Jag känner mig visserligen stor och ännu värre - ibland svullen. Men jag tycker att min mage är fin och det är kul att se hur den växer. Dessutom är den mysig att klappa på och jag kommer ofta på mig själv med att gå och massera magen när jag är någonstans.

 

3. Tankarna som snurrar i huvudet kring att jag snart ska få bilda en alldeles egen familj. Hur häftigt är inte det? Att jag och P ska få en dotter som binder oss samman och gör att vi blir en familj.

 

4. Hur vissa saker blir mer okej. Jag kan numera säga att jag är trött, inte orkar etc utan att människor omkring mig undrar varför eller tycker att jag är en slöhög. Det är dock väldigt lätt att överdriva när ingen ifrågasätter..

 

5. Att jag insett nu, mer än någonsin, vad jag vill göra med mitt liv och vilka människor jag vill ha i det.

Nu är vi hemma i lägenheten igen - och jag har därför tillgång till min egen dator med internet! Kommer att komma mycket roligare inlägg nu framöver. Men jag tänkte faktiskt passa på att ta tillfället i akt och fråga om det är något ni vill se mer av?