1. Känslan när hon rör sig eller sparkar. Den är helt obeskrivlig, men en fin påminnelse om att jag har ett liv i magen. En liten tjej som faktiskt växer och har det bra där inne.

 

2. Att jag klär i magen! Jag känner mig visserligen stor och ännu värre - ibland svullen. Men jag tycker att min mage är fin och det är kul att se hur den växer. Dessutom är den mysig att klappa på och jag kommer ofta på mig själv med att gå och massera magen när jag är någonstans.

 

3. Tankarna som snurrar i huvudet kring att jag snart ska få bilda en alldeles egen familj. Hur häftigt är inte det? Att jag och P ska få en dotter som binder oss samman och gör att vi blir en familj.

 

4. Hur vissa saker blir mer okej. Jag kan numera säga att jag är trött, inte orkar etc utan att människor omkring mig undrar varför eller tycker att jag är en slöhög. Det är dock väldigt lätt att överdriva när ingen ifrågasätter..

 

5. Att jag insett nu, mer än någonsin, vad jag vill göra med mitt liv och vilka människor jag vill ha i det.