Det är inte ofta Tuva-Li skriker men idag är en sån där dag då absolut inget är bra. Hon verkar inte veta vad hon vill - och jag vet defintivt inte det. Det är en kamp när jag ammar henne, hon ska vara överallt och blir skitförbannad över att det inte kommer någon mjölk när hon letar i luften. Hon vill inte sova, och lyckas jag väl få henne att somna kan jag glömma att lägga ifrån mig henne (hinner med rätt många Game of Thrones-avsnitt kan jag lova). Varför är det så att när man har ett barn som är lätt att handskas med känns det olidligt när hon väl inte går att handskas med? Nu har jag i alla fall bäddat ner henne i vagnen för en promenad. En rullande vagn är det absoluta favoritstället och även om jag inte är så sugen på att traska ut - jag känner mig nämligen så ofräsch och trött att det inte finns ord som räcker till - så gör jag det gärna om det betyder en nöjd bebis.