Om intresse finns så hade jag tänkt lägga ut lite av det som jag fick med mig hem från loppisen och även lite av Tuvisens kläder (hon växer så det knakar nu) ♥

 

I lördags stod ju jag och Emma på Trädgårdens Sommarloppis. Fick väldigt mycket sålt och dessutom var det hur roligt och trevligt som helst. Passade på att ta en öl eftersom Peter hade med sig Tuva-Li till Hot Rod Reunion och så brände jag mig rätt rejält då vi stod i solen nästan hela dagen (aj). En hel dag utan mitt lilla hjärta fick mig att sakna henne så mycket - men jag står fast vid att det är nyttigt att få göra saker själv ♥ Både för mig och P.

 

Lyckades till och med fynda några grejer (en klänning, en väska och sen bytte jag och Emma några plagg med varandra). Nu på lördag blir det faktiskt ett besök på Trädgården för att förhoppningsvis göra ytterligare några bra fynd. Tips till er i Stockholmsområdet som gillar loppisar!

Idag är en sån där dag då jag mest känner give me a f*cking break. Orkar inte höra bebisskrik en sekund till och jag vill bara vara själv i två minuter. Vi har haft det så lätt och bra med Tuva-Li, hon har aldrig varit gnällig eller svår att ha å göra med. Och hon har sovit bra ♥ Idag har hon nog sovit 20 minuter allt som allt och gnällt konstant. Jag tror att det är en tand på gång då hon vill bita på något hela tiden och dessutom dreglar otroligt mycket.

 

Vet att många har det så mycket värre och att det är så här att ha barn. Men just idag, när jag gärna sovit länge, legat i sängen och myst + kollat film blir det så fruktansvärt olidligt när hon vaknar tidigt och absolut inte vill att man ska vara still med henne. Är en sliten mamma idag, med huvudvärk och påsar under ögonen. Jag hoppas bara på att det här är tillfälligt och att vi snart får tillbaka vår glada, nödja och mysiga Tuvis ♥

I helgen som var besökte vi Trosa tillsammans med Fredrik och Natalie. Det var stad nummer två på vår testa på-resa. Fredrik som kan områdena där visade oss runt och jag blev om möjligt ännu mer sugen på hus än innan. Avslutade kvällen med öl och hamburgare på Fyren i världens mysigaste kvällssol. Mariefred leder fortfarande men jag skulle absolut kunna tänka mig Trosa. Har ni några tips på fina/mysiga städer som inte ligger allt för långt bort från Stockholm?

Det ser ut som att något i denna stil blir min nästa hårfärg. Tycker att det är asballt med peach-färgat hår. Jag tänker nog i alla fall leta mig åt det ljusare hållet igen. Är naturligt blond och känner att jag vill ha en färg som inte behöver underhållas konstant. Jag har verkligen inte tid numera att färga håret så ofta som den orangea färgen kräver. Och dessutom saknar jag det blonda/ljusa ♥ Låter nu bli att färga mitt hår så att det får solblekas under resterande del av sommaren.

Under graviditeten växte mina fötter. Hade hört att det hänt andra, men tänkte att det aldrig skulle hända mig. Det gjorde det självklart och jag har numera typ 36,5 istället för mina små 36:or. Så jävla värdelöst om ni frågar mig, en hel del skor är nu för små och trånga. På lördag ska jag och Emma förmodligen stå på Sommarloppisen på Trädgården i Stockholm och lite av grejerna som åker med dit slänger jag upp här till försäljning innan dess. Är något intressant, mejla på: [email protected] ♥

 

 

♥ Gröna Jeffrey Campbell Puffer-sandaler / storlek 36. Sparsamt använda och säljes på grund av att de numera är för små. Fås med orginalkartong. Pris: 400 kr (inklusiv frakt).

 

I tisdags tog vi en kvällstur till Mariefred. Vi har en tanke att vi ska besöka städer vi är intresserade av att eventuellt flytta till och Mariefred var då först ut. Egentligen känner vi nog att det är just dit vi skulle vilja röra oss, men vi åker även till andra platser för att se över olika alternativ. Bodde i Mariefred när jag var liten och jag tycker att det är en så otroligt mysig och fin stad ♥ I helgen ska vi besöka Trosa. Vill verkligen komma bort från Södertälje och ett hus att renovera i nån liten "håla" skulle jag inte tacka nej till. Dock vill jag inte röra mig för långt bort. Vill ändå ha en skapligt lagom bilfärd om man vill ta sig in till Stockholm.

Idag blir vår lilla tjej hela två månader. Och åh, vad hon har utvecklats mycket sen senast jag skrev. Bara utseendemässigt har det hänt jättemycket! Samtidigt som Tuva-Lis utveckling är så fantastisk att följa vill jag bara bromsa tiden lite - det går ju så fort! Nu har vi haft henne hos oss i två månader, dock blir det ingen 2 månaders-kontroll förrän i augusti eftersom hon är 5 veckor tidig. Man utgår tydligen från det beräknade födelsedatumet när man gör de kontrollerna.

 

♥ Tuva-Li väger numera hela 4530 gram och är 54,5 cm lång

♥ Hon har nu för det mesta storlek 50 i kläder, men några få plagg i storlek 44 passar fortfarande

♥ Hon är en extremt glad och lugn tjej och vi är så bortskämda med hennes bra humör

♥ Hon vaknar numera endast en gång per natt för amning

♥ Vagnen är fortfarande den absoluta favoritplatsen, till skillnad från babysittern som inte uppskattas

♥ Hon ler nu stort ett flertal gånger om dagen och har nästan börjat jollra

♥ Tuva-Li älskar att dansa i famnen på pappa (han är även fortfarande favoriten)

♥ Blicken följer med bra och man märker av att hon har en större reaktionsförmåga nu än tidigare

♥ Hon har inga problem att ligga i famnen hos "okända" människor

Fick en fråga om vad det innebar att ligga på Neonatalen istället för BB och jag tänkte passa på att svara på den. Eftersom jag aldrig legat på BB kan jag inte jämföra, men jag kan berätta hur vår vistelse såg ut. På Huddinge Sjukhus, där Tuva-Li blev förlöst finns en av norra Europas modernaste Neo-avdelningar. Där hamnar nyfödda som behöver vård - oftast för tidigt födda. Under förlossningen blev vi informerade om att jag eventuellt inte skulle få upp vår lilla tjej på mitt bröst eftersom hon kanske skulle behöva vård på en gång. Men hon hade inte problem med andningen och mådde så pass bra att hon fick ligga kvar hos mig ♥ Efter en stund försvann dock Peter och två barnmorskor iväg för att träffa en barnläkare som skulle besluta vilken avdelning vi skulle ligga på. Han beslutade då att de ville hålla Tuva-Li under uppsikt och vi hamnade på Neonatalen. Vi fick ett familjerum som var otroligt fräscht.

 

Sen började allt. Under hela vår vistelse från onsdag morgon till lördag eftermiddag kändes det knappt som att vi fick en lugn stund. Till en början var det snack om att vi skulle få stanna minst en vecka - men vår kämpe repade sig snabbt och visade enbart friskhetstecken så vi fick komma hem tidigare. Först och främst kom personalen som jobbade det skiftet in och presenterade sig (så fortsatte det sedan - och tre gånger om dagen kom 2-3 nya personer in och presenterade sig för att tala om att de tog över). Jag tilldelades en barnmorska som skulle kolla hur jag mådde och hon var genast på mig om amningen. Jag fick en demonstration av hur den elektriska bröstpumpen fungerade, för enligt henne var det viktigt att jag fick igång mjölkproduktionen under det första dygnet. Annars var det i princip kört. Behöver jag säga att jag ville be henne dra åt helvete och lämna oss ifred? På grund av att Tuva-Li ännu inte riktigt förstod hur hon skulle suga samt att jag inte hade någon mjölk att ge henne fick hon istället koppmatas med ersättning. Var tredje timme. Denna procedur tyckte jag var extremt jobbig. För då skulle vi dessutom anteckna på ett papper hur mycket hon åt och om hon hade kissat/bajsat.

 

När Tuva-Li föddes upptäcktes något mycket ovanligt. Hon hade två tänder. Verkligen alla på avdelningen blev otroligt förvånade och så även vi. Trodde nog inte att en nyfödd kunde ha tänder. Men de satt löst och man oroade sig över att de eventuellt skulle kunna ramla av och då riskerade hon att svälja dem. En tandläkare(!) kallades dit för att dra ut tänderna och jag fick sitta och hålla i vår fina lilla skatt när han drog ut de båda tänderna. Fasen vad det gjorde ont i mammahjärtat ♥

 

Runt hennes arm eller fot hade vi en sladd kopplad som gick till en monitor där man kunde se hennes andningsfrekvens samt puls. Till en början var ljudet till denna monitor påslaget och varje gång hennes puls steg kraftigt började den tjuta. Efter ett dygn var det en barnmorska som kom med den briljanta idén att stänga av ljudet och jag kunde äntligen slappna av istället för att stirra mig blind på siffrorna den visade. Med jämna mellanrum gjordes undersökningar på henne och flera gånger om dagen räknade de andetag, tog tempen, kollade blodsocker och tittade bilirubinvärdet (det gulsoten mäts i). Eftersom vi fick träffa så många olika barnmorskor hade de alla olika syn på amning och hur snabbt man måste komma igång med den. Vissa hetsade verkligen och gav en nästan skuldkänslor när det inte gick så bra som man tänkt sig. En natt bröt jag till och med ihop - jag ville helt enkelt bara hem och amningen var egentligen det enda som höll oss kvar på avdelningen.

 

 

Men i takt med att jag fick igång mjölkproduktionen började en ny procedur. Först och främst skulle Tuva-Li nu få i sig min bröstmjölk. Så var tredje timme vägde vi henne, skrev ner vikten och sedan ammade jag. När jag sedan inte fick ut något mer vägde vi henne igen. Den viktökningen hon nu visade var alltså den mängden bröstmjölk hon fått i sig, vilket i början kunde vara så lite som 10-20 ml. Sedan skulle vi ge den mjölk jag hade utpumpad, vilket ungefär var 10-20 ml det också. Sedan skulle vi plussa ihop de mängderna mjölk för att sedan dra av det från ersättningen och koppmata henne med resterande. Exempelvis skulle hon bli matad med 50 ml, hade jag då ammat 10 ml och sedan gett henne 20 ml pumpad mjölk var vi alltså tvungna att ge henne 20 ml ersättning. OCH dokumentera allt detta på ett papper. Har nog aldrig varit så trött och snurrig i huvudet som under de fyra dagarna vi spenderade på Neo.

 

På lördagen kom, den bästa läkaren av de alla, Micke, in och frågade om vi var sugna på att åka hem. Vi vågade inte hoppas på att vi skulle få komma hem och han kunde inte heller lova något. Men han ringde efter en barnläkare som skulle göra en förhoppningsvis sista undersökning på henne och efter det skulle vi få ett utlåtande om hur läget såg ut. När undersökningen var klar fick vi det glädjande beskedet att vi fick åka hem ♥ Jag ville helt seriöst börja gråta, det enda jag tänkte på var att jag ville återgå till verkligheten, till vårt liv och komma in i egna rutiner. Och efter två timmar fick vi tillåtelse att lämna Huddinge Sjukhus. På söndagen, dagen efter var vi tillbaka för en absolut sista kontroll av blodsocker, vikt och bilirubinvärdet och eftersom allting såg superbra ut kunde vi med glädje åka hem igen.

 

Även om jag tyckte att det var en påfrestande upplevelse att ligga på Neonatalen så blev vi så otroligt bra omhändertagna och en stor del av personalen var verkligen fantastisk! ♥

Har precis satt mig tillrätta i soffan och ska titta på gårdagens avsnitt av Devious Maids. Vet inte om jag tycker att det verkar så bra, men eftersom jag älskar att följa serier tänkte jag ge det en chans ändå. Och dessutom har jag egentid. Mötte upp Emma på stan tidigare för att shoppa lite bebiskläder och äta. Peter kom och hämtade Tuva-Li efter att han varit i garaget och tog med henne hem. Och nu när jag klev innanför dörren hade de åkt iväg på bilträff i Åker. I vanliga fall brukar jag alltid passa på att städa/tvätta när jag har egentid - men idag tänker jag fan bara lata mig ♥